Åh vad jag önskar att fler ägare av seniorkatter förstod att deras katter lider av artros och dessutom såg till att de fick rätt behandling.

Jag ser många äldre katter som förklaras långsamma och ointresserade av ålder när det egentligen är artrosen som spökar, något som vissa beräkningar visar drabbar 80% av alla katter över åtta års ålder… Min egen Pocahontas får Cartrophen i form av injektioner här hemma en gång i veckan under fem veckor med en paus där emellan. Ja, det är dyrt. Men glädjen att se hur bra hon mår, jämfört med att äta smärtstillande som gav magkatarr! Det är ovärderligt. Hon är busig och glad, hoppar fort upp i äppelträden, leker (när ingen ser och lägger sig i) och går med oss på kortare hundpromenader med Vera. Vårkänslorna spirar. Om två veckor fyller hon tretton år.

Varvat med vårglädje är det mycket vila ännu

Snart nog kommer sommaren…

Jag förbereder för kommande nya utbildningar på Empatia.Teachable

med kursstarter i mars: Barn, djur och empati samt en kurs i Antrozoologi. Så roligt att kunna dela med mig av detta, det var alltid mitt mål med min Master.

Nyligen höll jag och Carin Holmberg en heldag i Uppsala där det bildats en ny samverksansgrupp för att se sambandet.

Att få utbilda under en hel dag är verkligen givande, då vi hinner gå igenom fallstudier och diskutera ordentligt alla de saker som kommer upp då man arbetar med att se och agera på våld.

På tåget hem fick vi dessutom veta att vi tilldelats stipendium för vårt arbete om tvångsmässigt djursamlande, av Djurvännernas förening i Stockholm

Något vi tar emot med stor tacksamhet och glädje att de ser behovet av att detta område tas tag i! Vi har också haft möte med en s.k. Task force i Stockholm som arbetar med att hjälpa samlare och nu har bjudit in mig för att föreläsa om just djursamlandet. Att samla saker leder till lidande för en själv och anhöriga men att samla på levande djur har ytterligare en dimension; lidandet hos de man samlar på.

Pin It on Pinterest

Shares
Share This