Nu är det valptider, många får hem eller planerar för att få hem sin valp nu till sommaren. Jag tänkte därför dela några tankar om hur jag har gjort under våra första veckor med Vera. Vera växte upp på djurhem då hennes mamma tagits om hand från ett djurskyddsärende. Jag kommer inte att dela fler detaljer kring det av hänsyn till inblandade men däremot poängtera att hennes mamma hade bra omvårdnadsbeteenden och gott om mjölk till alla valparna. Det är väldigt viktiga saker för en valps första tid. Hade det inte varit så hade jag inte i min nuvarande situation, med två unga barn och fler djur hemma, kunnat ge det hon hade behövt. En valp som haft svårt med mat, fått för lite näring eller inte tagits om hand av sin mamma kan naturligtvis vara en fantastisk hund men det kräver för att bli bra av ägaren ett engagemang som för mig inte varit möjligt att ge som ensamstående med två barn. Däremot ville jag ta en hund som behövde ett hem (och det ska inte tolkas som att jag anser att det på något sätt är fel att köpa hund från en bra uppfödare!).
Vera var drygt åtta veckor när hon kom till oss och de första nästan två veckorna har vi i stort sett bara varit hemma. Många som skaffar valp har satt sig in i hur hundar fungerar och vet att upp till tolv veckors ålder är valpen mottaglig för nya personer och miljöer och att det är viktigt att då få vara i olika miljöer m.m. Det är viktig kunskap! Men det kan också leda till en del onödig stress. Som nybliven valpägare kan man känna att man måste börja socialisera och miljöträna direkt och hinna med att bocka av allt valpen ska hinna uppleva. Jag har istället valt att vara hemma och låta Vera lära känna familjen i lugn och ro. Vi har en stor trädgård där hon sprungit lös och fått röra sig men vi har inte gått promenader förrän hon var drygt tio veckor. Utöver att det är mycket för en liten valp att lära känna sin familj och våra vanor uppstår det faktiskt rätt naturliga tillfällen för att se annat även hemma. En dag passerar sopbilen, en annan dag hälsar vi på olika grannar. En granne är en äldre man, en är en barnfamilj. Mina söner har haft en kompis hemma, det kommer en brevbärare med paketleverans, osv. Det blir i väldigt lugn takt nya upplevelser för henne.
Först efter två veckor vande jag henne först vid sele, och därefter vid koppel. Båda fick hon prova hemma i trädgården. Först när det kändes vant gick vi ut och strosade på gatan med dem. Nu har vi också börjat med lite mer miljöer. Vi har besökt veterinären (egentligen på grund av klåda men det blev ett väldigt uppskattat besök av Vera då hon fick äta favoritgodiset och sitta och kika på en stor, spännande hund i väntrummet). Vi har varit i djuraffären och handlat saker och suttit i en park och kikat på hundar, stora bilar och människor. Jag gör någon lite ny sak per dag men tar det försiktigt så att hon inte blir överväldigad.
För mig är det några saker som varit särskilt viktiga. Vera har okänt ursprung på faderssidan men jag är alldeles övertygad om att hon har mycket terrier i sig. Introduktionen till våra andra djur har alltså varit väldigt viktig för mig att den blir bra. Mer om det kommer i nästa inlägg. Men det jag tänkte skriva om nu är att vi tidigt jobbat med att byta ifrån sig saker hon har i munnen. Alla hundar har en ägandezon kring munnen och vuxna hundar håller inte på och plockar saker från en valps mun. Det är viktigt att lära sin hund att få förtroende att man inte kommer att ta saker från den. Därför har vi jobbat mycket med ”tack” dvs att byta saker hon har i munnen mot en godis. Jag fick tipset av min vän Sanna på Sannas hundtjänst att verkligen lära in det innan vi går på någon promenad och det är ett bra råd! Vi har jobbat med saker som inte är så värdefulla för henne som lecakulorna hon hittar i trädgården. För mig är det viktigt att hon tidigt lärt sig att hon inte behöver vakta på det hon har hittat.
Ett tips som från början kommer från Åsa Ahlbom är att ha på valpen en ”slips” dvs en kort liten lina fäst vid selen. Det gör att man mjukt kan hejda sin valp när det behövs utan att behöva ta tag i den hela tiden. Vera har en stor kroppsintegritet och jag jobbar med förtroende där så det enkla tipset har hjälpt oss mycket.
Det är mycket känslor att få hem en valp! Jag kan känna att sorgen över Chia, som vi förlorade förra våren, har funnits med samtidigt som jag har lärt känna denna alldeles nya individ. Har man som jag andra djur i familjen är det mycket jobb att parera så att det blir bra för alla. Och med barn i familjen kommer ännu fler aspekter in. Jag tycker inte att barn ska leka vilda lekar med en valp. Det hade bara stressat henne. Vera har också en tendens att vara väldigt nafsig om hon går upp i varv och det ska inte mina barn hantera. Nafsandet behöver avledas lugnt och det är inte lätt (för en vuxen heller alla gånger) att göra när man får ett par sylvassa valptänder i vaden eller handen.
Redan andra dagen fick Vera märgben. Vissa valpmagar reagerar på det så man får hålla lite koll men i hennes fall var det inga problem. Hon har som så många valpar ett stort tuggbehov och ägnar timmar varje dag åt att tugga ben. Hennes absoluta favoritsak är annars ett helt rådjurshorn. Jag hade ett liggande som jag hittat i skogen när en rådjurshane ömsat horn och det hittade hon en kväll och sprang runt med blandad rädsla och nyfikenhet! När hon väl övervunnit sin rädsla blev det hennes bästa sak och hon har det med sig på kvällen när hon ska varva ned. Observera på bilden hur hon håller det som en cigarr i sin lilla valpkäft 🙂
