Det finns många studier idag som visar på att empati för djur och för människor är sammanlänkade. Till exempel kan man se att skolprogram som syftar till att stärka empati för djur också ger effekter på barnens empati för varandra (Thompson & Gullone, 2003). Vissa studier har visat på specifika skillnader, som att hundägare har lite lättare än icke hundägare att känna med hundar och att föräldrar har i snitt lite högre medkänsla för människor, men generellt hänger det ihop. Empati stoppas inte av artgränser helt enkelt. Det är därför det är så värdefullt att arbeta med barns känslor för djur – det ger positiva effekter åt flera håll. Kapar vi barnens medkänsla med andra arter genom att visa dem att djur är oväsentliga så påverkar det barnens empatiska förmågor.
Vårt samhälle gagnar inte alltid det som visat sig vara viktigt för den empatiska utvecklingen, med sitt fokus på konkurrens och individ. Därför är det så viktigt att motverka detta med att ge barnen även andra värden. Jag är personligen övertygad om att vissa känsliga barn reagerar med att helt stänga av då de drabbas av den känslomässiga konflikten i att vi behandlar våra djur så olika. Att vuxenvärlden signalerar att vissa djur är värda stor omsorg och andra ingen alls, trots att djuren i sig har samma känslomässiga och kognitiva förmågor. Det tror jag skapar stor ångest hos många barn. Detta är ett ännu ganska outforskat fält, och naturligtvis komplext att studera. Vad som däremot har forskats på, bland annat av forskaren Helena Pedersen, är att skolan är en miljö som står för en stark objektifiering av djur. Objektifiering, att avpersonifiera och framställa någon som en sak, är mycket starkt hämmande för empatin. Här finns det mycket att göra!
En motsats till objektifiering blir personbaserad identifiering. Kay MIlton, som är antropolog, har forskat och skrivit mycket om varför vissa människor bryr sig så mycket om naturen och djur, och andra så lite. En av sakerna hon kommit fram till är att de som som barn har fått en personlig upplevelse av djur, där de kunnat känna igen egna känslor hos djuret och upplevt djuret som en person, har mycket högre grad av empatisk förmåga gentemot djur. Vi behöver låta barn lära känna djur men det ska ske på ett personligt och respektfullt sätt, där djurets upplevelse av interaktionen också spelar roll.
Thompson, Kelly L. Gullone, Eleonora – Promotion of Empathy and Prosocial Behaviour in Children Through Humane Education- Australian Psychologist Volume 38 Issue 3
