En enkätstudie utförd av Michele Wan på Columbia University i New York, med 2163 deltagare, ville undersöka om människor har lättare att tolka hundars känslor ju mer hunderfarenhet de har av.
Deltagarna i studien fick de 16 ljudlösa, korta filmklipp på hundar av olika raser i olika situationer, med eller utan människor. Efter varje sekvens fick deltagarna säga vilken känsla de ansåg att hunden uttryckte och hur svårt de tyckte det var att tolka, vilken del av hundens kropp de tolkade känslan från och hur säkra de kände sig på sitt svar. Känslorna de fick välja på var glad, rädd, arg, ledsen eller neutral.
Av de 16 filmerna var det 9 stycken som olika experter på hundars beteende ansåg visade en rädd (4 st) eller glad (5 st) hund, och det var dessa som deltagarnas tolkning av analyserades. Samtidigt frågade man om deltagarnas tidigare erfarenhet av hund och delade in dem i grupper efter erfarenheter.
Resultatet var att deltagarna hade lika lätt att se om en hund visade glädje, oavsett erfarenhet. Däremot steg graden av rätta tolkningar på rädda hundar efter hur mycket erfarenhet de hade. Detta gällde oavsett deltagarnas åsikt om huruvida en hund kan visa respektive känsla. Resultatet var samma för deltagare som hade endast praktisk erfarenhet mot de som hade utbildat sig eller läst böcker om hundspråk.
En skillnad mellan deltagarna med mer erfarenhet och de med mindre var vilken kroppsdel de tolkade känslan från. Deltagare med större erfarenhet tittade på fler kroppsdelar och tolkade oftare hundens öron. Samtliga deltagare tolkade rädsla främst från hundens ansikte och öron, och glädje främst från ben/tassar och svans.
Deltagarna var generellt säkrast på de glada hundarna, och tyckte att de var lättast att tolka. Framför allt med mindre erfarenhet av hund hade de svårare att tolka rädda hundar rätt. Ju mer erfarenhet, ju säkrare kände de sig på sina tolkningar.
När man gjort motsvarande studier med filmer med människor har man också sett att deltagare haft lättast att tolka glädje, och känt sig säkrast på detta. Det talar för att vi tycks tolka människor och djur på liknande sätt.
Något forskarna efterlyser på grund av resultatet är att lära människor mer om rädda hundars kroppspråk, så att man kan undvika bett orsakade av att människor feltolkat en rädd hund som glad.
