Det är sportlov, mina barn har en kompis på övernattning och de har bäddat mysigt i vardagsrummet som de brukar under loven. Genast ansluter sig två katter och spinner njutningsfullt. De ser på en film som heter “Ozzy” och handlar om en hund som inte får följa med då familjen ska ut och resa.

Själv sitter jag och läser vid brasan men börjar snart lyssna på alla kommentarer mina söner har till filmen. “Men det där tycker inte hundar om!” “Men det är inte ok att inte gå ut med hunden när han behöver det”

Det är himla intressant att överhöra. Inte minst efter att idag ha haft en onlineträff med kursdeltagare på min utbildning “Jobba med katt” där vi bland väldigt mycket annat pratade om det här med att många ser det som empatistärkande för barn att ha en kattkull i familjen.

Vad stärker barns empati och förståelse för djur? Det är en fråga som har sysselsatt mig i ganska många år nu. Jag blev anställd som djuransvarig för ett kollo 2003. Vi hade 103 djur på kollot och jag förvånades av hur många barn vi tog emot som inte verkade ha ens en grundläggande känsla för och kunskap om djurs behov. Hur hade det blivit så? Och hur skulle jag under en veckas tid hinna lära dem att våra djur, som bestod av får, kaniner, marsvin, råttor, grisar, kor, getter och salamandrar, var kännande, tänkande varelser?

Jag fick mitt första barn 2008 och förstod tidigt att han hade autism. Men han var extremt känslomässigt empatisk och det stämde inte med den alls med den bild som brukar föras fram om autism. Jag ville förstå det. Jag behövde förstå det.

På den vägen var det, med en son till två år senare, med att påbörja en masterutbildning i antrozoologi där jag fick chansen att fördjupa mig i empati, med arbete med REDE – ett empatistärkande material för barn – och med otaliga samtal; att jag lärde känna många barn och vuxna som arbetade med barn, plöjde igenom all forskning jag hittade, började arbeta med våldsutsatta barn och deras husdjur, forskade, lärde mig, utvecklades med mina egna barn, analyserade vad berättande gör för empati både genom studier och genom att hela tiden direkt analysera hur mina egna barn reagerar på olika typer av berättelser, gjorde min masteravhandling om barn och djur, utbildade mängder av människor om vad jag lärt mig och samtidigt hela tiden lärde mig mer… Och med allt det kan jag idag säga att jag har en stor kunskap om detta ämne men som alla som faktiskt har en stor kunskap också vet att det alltid finns så mycket mer att lära.

Därför är det så spännande att stanna upp i vardagen och se dessa till synes små händelser. Vad på vägen var det som gör att mina barn har denna känsla för vad djur behöver? Vad är det som har påverkat dem att ifrågasätta normer ibland?

För mig är barn och djur tillsammans ett extremt viktigt område av många skäl men inte  minst för att det är de som är barn idag som i framtiden ska skapa vårt samhälle. Därför är det viktigt att tänka kring detta och att fundera på hur vi gör. Det handlar till sist om vad vi vill ha för värld framöver.

Pin It on Pinterest

Shares
Share This