Ja, nu är det vetenskapligt bevisat att djur kan älska, något som djurägare väl knappast tvivlat på tidigare! Men det är en bra utveckling, även om det kan låta lite skrattretande att detta presenteras som en ’upptäckt’. Förra året skrev jag en recension av en nyutkommen bok ’Dog sense’ av John Bradshaw, och en av de saker jag reagerade på i boken var den – för mig – ologiska analysen av hundars förmåga att känna sorg. Författaren (och hundforskaren) menade nämligen att eftersom hundens hjärna och framför allt dess neocortex är så liten jämfört med människor, så kan de inte ha utvecklat den abstrakta tankeförmåga som krävs för att kunna förstå döden – och sörja – utan det är mer troligt att det som orsakar stress hos en hund som mister sin ägare är att dofter och annat i miljön förändras och att hunden stressas av den allmänna förändringen. Det är ett vanligt synsätt men det går emot både vad många upplever sig ha sett hos hundar, men faktiskt också vad vissa forskare anser. Är du sugen på att läsa forskare som tar in mer av ett helhetsperspektiv rekommenderar jag Marc Bekoffs blogg och Barbara Kings bok ’How animals grieve’. (Tilläggas bör dock att jag anser att många delar av Bradshaws bok är mycket läsvärda)
Men nu tillbaka till kärlek. Forskarna som ’bevisat’ kärlek hos djur har bland annat tittat på oxytocin hos andra däggdjur- det hormon och signalsubstans som lite förenklat kallas ’må-bra-hormon’ och som hos människor utsöndras bland annat när vi umgås med någon vi tycker om, under amning och massage, när vi kelar med (eller bara tittar på) ett djur som vi har ett band till. Här mättes oxytocin-nivån hos djur av olika arter som lever ihop och som lekte med varandra. När man till exempel jämförde nivån före och efter 15 minuters lek mellan en hund och en get såg man att hundens nivå ökat med 48%, något som sker när människor som är vänner umgås med varandra. Men hos geten var det mer remarkabelt, då dess nivå ökat med 210%! En så hög ökning hade forskarna, som tidigare länge studerat oxytocin hos människor, bara sett när någon möter sitt barn efter en tids separation eller är djupt förälskad. Deras tolkning blev därför att geten kände sig kär i den lilla terriern.
Svensk forskning har bland annat visat att oxytocin utsöndras, inte bara hos hundägaren, utan även hos hunden när matte och hund kelar med varandra. Sådana här rapporter behövs nog, för att vi ska ta hänsyn till det som många som lever nära djur redan vet, att vi är mer lika än olika i våra känslor.
