Jag fick en fråga från Djurskyddet Sverige, som vill publicera en nyårsenkät där framträdande personer som på olika sätt arbetar för ett bättre djurskydd berättar vilken som är deras/er största djurskyddsönskan inför det nya året. Åh vilken fråga att besvara! Hur mycket vill vi inte!
Men jag landade i att skriva om djursamlandet. Det som idag har blivit en diagnos i DSM 5, bibeln för psykiatriska diagnoser. Det som vi idag vet handlar om psykisk ohälsa och sjukdom.
Det som djurskyddsinspektörer och katthem möter, katter vars ögon har fräts bort av bakterier så att de lever i blindo bland hundratals andra. Kattungar som knappt kan gå av näringsbrist. Hem som är sådan sanitär olägenhet att det inte går att ta in om man inte har varit där.
I dessa hem lever djur i mängder. Utan mat, utan vård, utan att få sina mest grundläggande behov tillfredsställda. Och ibland fler människor än samlaren. Ibland barn, bland bråten och smutsen. Barn som döljer, av skam. Barn som aldrig slutar lukta, för lever man i ett sådant hem är man liksom impregnerad av den lukten.
Jag har varit i sådana hem. Tonårsflickor som sover i rum med 200 råtthanar och deras urin.
Ändå är jag förskonad, den fruktansvärda misär som vissa djurskyddsinspektörer eller katthemspersonal möter har jag inte sett.
Och detta är idag en konstaterad diagnos. Överallt där vi föreläser säger djurskyddsinspektörer och veterinärer att det är ett vanligt och utbrett problem med de här hemmen.
Ändå händer så lite, från politiskt håll. Hur kan det vara så? Hur kan vi inte prioritera detta mer i Sverige? Hemmen dessa människor har skulle de flesta nog tro inte existerar i vårt land.
De existerar. Djuren lider. Samlaren behöver hjälp.
Jag önskar så innerligt att 2020 blir det år då vi tar ett samlat tag om detta i Sverige. Då det sker ett större, övergripande, politiskt grepp. Att inte bara vissa länsstyrelser, som kontaktar oss på se sambandet, får kunskapen, utan alla. Vad man kan göra. Hur man kan göra.
Vi måste få ett stopp på denna ofattbara misär som sker överallt i vårt land.
