Nu startar en ny bloggserie på temat katt! Jag kommer att ta upp beteendefrågor som är vanliga och tankar kring dessa. Det jag skriver är baserat på etologisk och antrozoologisk forskning och i vissa fall erfarenhet, i det senare fallet är jag dock tydlig med att det är det jag beskriver.

Så, en katt som jamar irriterande mycket och framför allt nattetid är en vanlig fråga kattägare har.

En sak som de flesta som har haft flera katter vet är att katter är väldigt mycket individer i hur mycket de pratar. Det finns också rasbundna skillnader, t.ex. siameser blir man nästan bekymrad om de inte låter ofta! Detta upplever jag att ägare har koll på för jag har aldrig fått den här bekymrade frågan ifrån någon som har en naturligt pratglad katt. Det brukar ofta vara något som har dykt upp och inte funnits tidigare.

Den första frågan är kattens ålder. När det gäller äldre katter finns det en form av kognitiv demens som liknar den som människor kan få. Detta leder ofta till ökat jamande på ett ibland förvirrat sätt, ofta just nattetid. Då är en tripp till veterinären det första man ska göra, för det finns idag både läkemedel (ej godkända för katt än men används) och specialkost som kan hjälpa. Är katten yngre är den vanligaste orsaken att något förändrats som stressar katten (nytt barn, flytt, ny partner, katter som bråkar med den..) eller som har gjort att ägaren inte längre ägnar sig åt katten så mycket som innan. Det vanligaste skälet är en uttråkad katt som söker stimulans!

Men, och detta är viktigt, vi får aldrig fastna i vad som är vanligast. En äldre, jamande katt kan ha andra orsaker än kognitiv nedsättning, inte minst andra fysiska åkommor (smärta, obalans i organ m.m.) men även psykiska påfrestningar. Det är alltså viktigt både att veterinären undersöker katten generellt och att man kartlägger hur kattens omvärld och vardag ser ut.

På samma sätt är det viktigt att inte utgå ifrån att den unga katten är enbart uttråkad/stressad utan att alltid göra en veterinärkoll då någonting i kattens sätt att vara plötsligt förändras eller verkar ur balans.Men om allt rent fysiskt är tipp topp? Då är det kartläggning av vardagen som gäller. Har något ändrats, får katten plötsligt mindre uppmärksamhet? Har den gått från kattunge till ungkatt och behöver annan stimulans?

Svaret på detta är att se till att hjälpa katten med det som stressar, vilket är ett så stort ämne att det kommer att få ett eget inlägg, samt att se över vilken möjlighet till stimulans och miljöberikning denne har.

Därefter, och inte innan, kan man börja med att se över hur man själv reagerar då katten söker uppmärksamhet mitt i natten. Ofta får jag höra att man gjort något som ska vara jobbigt för katten, som att spruta vatten på den. Detta blir tokigt av två skäl. Den katt som faktiskt upplever ett obehag från ägaren kommer att må dåligt av det och relationen ta skada. Många unga katter kommer inte att uppleva det som obehagligt utan mer som en lek, och då är problemet istället att vi gjort en utomordentlig insats för att mana på det som vi inte vill att katten gör – tjoho, husse börjar värsta roliga leken!

Det viktigaste här är att se till att katten får utlopp för det den behöver på annat sätt. Katter är aktiva (framför allt i skymning och gryning, och det de kallar gryning överensstämmer inte alltid med vår tidsuppfattning. De är djur som behöver en berikad miljö och mycket stimulans.

Lycka till med din katt!

Vill du ha tips på miljöberikning och mycket mer finns det i min bok, Katt och människa emellan, finns där böcker säljs

 

Pin It on Pinterest

Shares
Share This