Ibland blir det inte bra. En kattägare som vill ha väldigt mycket närhet och en katt som helst vill vara avsides. En katt som vill vara nära hela tiden och en ägare som vill ha sitt eget liv.
Ibland blir det inte bra. Vad gör man då? Ofta kan en rättvis uppskattning av bådas behov faktiskt hjälpa. Vem vill vad? Vad kan vi faktiskt göra ihop? Kanske kan kattägaren som vill ha mer närhet få det genom lek eller berikning eller annan aktivitet? Kanske kan man ge katten mer närhet om den behöver det men jobba på att ge den eget utrymme, egna aktiviteter, som släpper också ägaren fri. Ofta kan förståelse för de skilda behoven hjälpa. Ibland kan katten som känner sig kvävd bli mycket mer social om den känner sig fri, befriad ifrån kravet att vara väldigt social och kelig!
Men ibland hamnar man i det svåra beslutet att detta faktiskt inte blev en bra kombo. Och att det bästa är en omplacering, att aktivt söka ett hem som kan ge just den här katten det den faktiskt behöver och mår bra av. En ägare som är mer kompatibel.
Det är smärtsamt men händer att det är det bästa ändå. För det en äkta relation mellan människa och katt kan ge är så stort att tanken att leva icke kompatibelt är smärtsam.
