Just nu kombinerar jag Empatia med att arbeta som delprojektledare i ett projekt som handlar om funktionsvarianter som ADHD, Aspergers syndrom m.m. hos människor. Det kan låta som ett steg bort från antrozoologin men för mig hör det nära samman. Även om mitt liv sedan jag var barn har präglats av kärlek till och intresse för djur så har jag aldrig känt mig hemma i bilden av att man på något sätt måste välja, är man engagerad i djur eller människors situation? Vill man utforska djurs eller människors känslor och sätt att vara? Många människor tycks känna sig så tydligt hemma i en av grupperna men för mig har det aldrig varit så. Det här var nog en stor del av skälet till att jag kände mig så hemma när jag fann antrozoologin och förstod att det inte alls är bara en sidogren av biologin som det ibland framställs som, utan ett mångfacetterat ämne som på djupet intresserar sig för våra livs nämnare.

Dessutom finns det mängder av gemensamma faktorer mellan antrozoologin och de akademiska ämnen som utforskar “ableism” (saknar en bra svensk översättning) och funkofobier. Ett ämne som binder samman detta med rasism, kvinnoförtryck och behandlingen av djur och natur är “Ecofeminism”, som också både påverkar och påverkas av antrozoologisk forskning. För den som blir nyfiken att läsa mer rekommenderar jag boken “Ecofeminism Feminist intersections with other animals and the earth”

som består av en samling essäer i ämnet. Viktig och inspirerande läsning.

Varför samhället ser på människor med funktionsnedsättningar på ett visst sätt funderar jag mycket kring. Varför är normen i vårt samhälle att fungera på ett visst sätt, med förväntningen på den som inte gör det att antingen anpassa sig eller åtminstone att vilja göra det? När det kommer till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir det extra svårt eftersom de är osynliga och då blir det tyvärr ofta fritt fram att ifrågasätta en annan människas behov för att de skiljer sig ifrån ens egna. För mig hör detta mycket nära samman med vår empati för andra arter, för vi kan inte utesluta det ena från det andra eftersom empati och förståelse för den andres upplevelse inte känner av artgränser. Jag vill ha en värld där alla respekteras precis som de är. För mig kommer de här frågorna alltid att höra samman.

Pin It on Pinterest

Shares
Share This